Sörja för de sina av Kristina Sandberg
I den andra romanen om Maj, flickan från det enkla hemmet i Jämtland som gjorde en klassresa genom att bli hemmafru till fabrikören Tomas i Örnsköldsvik, har Tomas genomgått en nykterhetsbehandling med hyånos i Stockholm och kämpar med att hålla sig på den smala vägen.
Maj håller hemmet i topptrim och ångesten någorlunda under kontroll. För det mesta.
Hon ställer höga krav på dottern Anita men sonen Lasse busar runt med sina vänner.
Det är 40- och 50-tal i den andra romanen och freden är här. Men firman går knackigt och behöver en ny generation. Tomas tror sig inte klara av att ta över, han håller sina inre plågoandar under kontroll genom att promenera oändliga promenader.
När de tar in folk söderifrån för att sköta firman blir han sakta men säkert utmanövrerad.
Maj lagar gädda och försöker underhålla vänskapen med de få väninnor hon har; hennes närmsta dog i cancer alldeles för ung. Hennes far och mor dör också, men hon låter inte sorgen nå henne.
Får istället behandling för kvinnor med yrsel och svaga nerver och hanterar vardagen med synnerligt stränga krav på sig och sin dotter.
Kristina Sandberg skriver kvinnornas historia från folkhemmets tid på ett helt fantastiskt sätt.
Det var två år sen jag läste första boken, och det är på ett underligt sätt både underbart och kämpigt att läsa dem. Men:
Läs! Bara läs!
Särskilt ni män!