En katts resedagbok av Hiro Arikawa

Tyckte mycket om den här boken och känner att den som läser den kan känna lite mera hopp och bli en lite snällare människa efteråt. Som om det verkligen spelar roll, i det långa loppet, hur vi är mot varandra, vad vi minns och hur vi hanterar de utmaningar som livet kastar i famnen på oss. 

Jag påmindes också om att jag behöver läsa fler böcker från andra världsdelar än Europa och Nordamerika. 

Hiro Arikawa är en japansk författare född 1972. Hon har skrivit flera romaner om de japanska självförsvarsstyrkorna, som är unika eftersom de enligt landets konstitution inte får ha militär. 

Den här boken handlar dock om katten Nana, och berättas delvis ur hans perspektiv, som reser runt med sin husse Satoru. Satoru har ett mycket gott och stort hjärta och han adopterade katten när den blivit skadad och tog sin tillflykt under hans silverfärgade skåpbil. 

I boken får vi en känsla av hur det är att vara katt och hur det är att resa genom Japan. De vänner som de besöker ger oss gradvis mer och mer kunskap om dels vem Satoru är och dels varför han gör denna resa tillsammans med sin älskade katt. 
 
Texten har en osentimental lätt samtidigt som den är långt ifrån sorglös och lättsam. Jag läste boken i somras, men när jag skriver det här har vår katt Nala varit borta i över 2 veckor. Katter är i mångt och mycket en slags buddhistiska läromästare i våra liv, som lär oss kärlek och att släppa taget i amma ögonblick. 
0 kommentarer