Dagarna dagarna dagarna av Tone Schunnesson

Dagarna dagarna dagarna är Tone Schunnessons andra roman. Jag läste debten Tripprapporter och gillade den verkligen fastän den inte riktigt är en sorts bok jag brukar läsa. Jag gillar verkligen Tone också, hon sitter med i Babels författaråanel och hon är cool och smart och inte ett dugg pretentiös.
Hon känns alldeles egen.
Dagarna handlar om Bibbs som är en något avdankad dokusåpastjärna som livet befinner sig i någon slags nerförsbacke för. Boken börjar när hennes sambo, den stora kärleken Baby, gör slut och kastar ut henne ur den fantastiska lägenheten som de delat tillsammans. Allt de har; vänner, lägenheten och egentligen alla de materiella ting och relationer som så lätt dykt upp i kölvattnet av hennes stjärnstatus är tack vare Bibbs. Men det var ett tag sen nu. Hon ska fylla 39 och hela livet liksom glider henne ur händerna.
Hon råkar vräka ur sig att hon ska fixa 100 000 till Baby inom en vecka och boken skildrar denna vecka då hon famlar sig fram mellan kompisars sffor och lögner, allt för att få hugg på cash och få något slags fotfäste i tillvaron.
Jag blir vemodig av att läsa den här boken. Det är svårt att riktigt tycka om Bibbs, men det är ännu svårare att hata henne.
Baby framhålls som någon slags mönsterman, lite överlägsen, och upphöjd på den pediestal som Bibbs placerat honom, men ju längre in i boken man kommer visar det sig att han är en riktig skitstövel. Jag önskar Bibbs så mycket bättre än honom, men den här boken skriver inte fram illusioner utan den visar på det tär sjaskiga, flytande, det som inte är fernissat och snyggt.
Men välskriven och unik är den. En bok att minnas, även om man inte njuter sig igenom den utan liksom tar sats mellan sidorna.
Hon känns alldeles egen.
Dagarna handlar om Bibbs som är en något avdankad dokusåpastjärna som livet befinner sig i någon slags nerförsbacke för. Boken börjar när hennes sambo, den stora kärleken Baby, gör slut och kastar ut henne ur den fantastiska lägenheten som de delat tillsammans. Allt de har; vänner, lägenheten och egentligen alla de materiella ting och relationer som så lätt dykt upp i kölvattnet av hennes stjärnstatus är tack vare Bibbs. Men det var ett tag sen nu. Hon ska fylla 39 och hela livet liksom glider henne ur händerna.
Hon råkar vräka ur sig att hon ska fixa 100 000 till Baby inom en vecka och boken skildrar denna vecka då hon famlar sig fram mellan kompisars sffor och lögner, allt för att få hugg på cash och få något slags fotfäste i tillvaron.
Jag blir vemodig av att läsa den här boken. Det är svårt att riktigt tycka om Bibbs, men det är ännu svårare att hata henne.
Baby framhålls som någon slags mönsterman, lite överlägsen, och upphöjd på den pediestal som Bibbs placerat honom, men ju längre in i boken man kommer visar det sig att han är en riktig skitstövel. Jag önskar Bibbs så mycket bättre än honom, men den här boken skriver inte fram illusioner utan den visar på det tär sjaskiga, flytande, det som inte är fernissat och snyggt.
Men välskriven och unik är den. En bok att minnas, även om man inte njuter sig igenom den utan liksom tar sats mellan sidorna.