joyofreading

Nu har jag läst ut denna oerhört välskrivna och seriösa granskning av hur ett maktfullkomligt sexuellt rovdjur efter decennier äntligen avslöjades och ställdes inför rätta. Om mekanismerna bakom makt, sexuellt och psykologiskt våld och flockdjursbeteenden hos människor som väljer att blunda och skydda förövare istället för att stå upp för brottsoffren.

Gustavsson är en oerhört modig, skicklig och noggrann journalist och en extremt driven och begåvad skribent och författare.

Kvinnorna som har trätt fram är värda så mycket respekt. Hur deras berättelser är så liknande och ändå så unika, så komplexa i sin natur. Hur de får ta att tvivla på vad de själva upplevt genom omvärldens tystnad. 

Jag tänker på Dr Kings berömda citat: 

Jag slås av modet hos Sara Danius, Sara Stridsbergs, Peter Englund, Per Wästberg, Kjell Espmark mfl. Det finns något som är rätt och det finns något som är fel,  grundläggande moral och att inte skada andra människor. De hade alla mycket att förlora, mest Danius, men de gjorde de val som historien kommer att respektera. 

Jag slås också av hur vidriga och fega Frostenson, Anders Olsson, Tomas Riad, Göran Malmqvist, Kristima Lugn och inte minst Horace Engdahl och Sture Allén är.

Fruktansvärt hur människor kan fungera.

Så obehagligt hur så många har blivit tvungna att tvivla på vad de faktiskt varit med om. Hur Arnault tystade och förstörde för så många och att så många fick det att fortgå i årtionden. Hur grova och sadistiska hans övergrepp var. Hur de fick fortgå och uppmuntras av hans fru och hans goda vänner. Jag kan inte riktigt ta in och begripa det.

 Vilken viktig rörelse #metoo var och är. 

Och så sorgligt att Danius inte fick leva vidare....

Svenska Akademien har varit en magisk institution för mig, jag som normalt hatar allt vad maktstrukturer innefattar, har alltid gjort ett undantag för denna grupp av intellektuella giganter. 

Nobelpriset har haft en sällan skådad strålglans för mig.