Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami
Jag älskar denna lilla bok. Den får mig att tro att även jag kan bli en löpare. Att det inte är så märkvärdigt och bara kräver en hyfsat frisk kropp och en envishet. Båda de sakerna har jag, men har aldrig lyckats bli någon löpare. Den här boken får mig att känna att det kanske inte är för sent trots allt.
Jag har strukit under och läst högt, skrattat och njutit.
Murakami rökte 60 cigaretter om dagen och drev en jazzklubb när han blev heltidsförfattare och började springa fokuserat.
Jag tänker också på Joyce Carol Oates som sprinher varje dag.
Tänker att i vår, då sätter jag igång. Då blir jag också en av "dem".... (och då men är jag inte i första hand prisbelönt författare utan någon som sätter ett ben framför det andra i snabbare takt än gång...och som gör det igen och igen.)