Det förlorade barnet av Elena Ferrante

Sista boken av fra i Ferrantes Neapel-serie.
Jag har fullständigt sträckläst bok 2-4 och denna cementerar intrcyket som en mycket stor läsupplevelse.
Jag har fullständigt sträckläst bok 2-4 och denna cementerar intrcyket som en mycket stor läsupplevelse.
Den sista boken ska jag inte beskriva så i detalj, men som titeln låter oss ana försvinner ett barn, med ödesdgra konsekvenser.
De komplicerade relationsbanden vävs in i varandra. Äktenskapet med Pietro är över, Elena lämnar sin man och sina döttrar för att bo med Nino, men blir gång på gång lurad.
Lila och Enzo har byggt upp ett imperium inom den nya data-branschen och kan sprida sin välgång till sina familjer och andra behövande i det gamla kvarteret, där droghandel och våld fortsätter att härja.
Elena är ingen särskilt god mor, men skildringen av hennes behov av framgång, kontra döttrarnas behov av trygghet är en av de mest nyanserade skildringarna av moderskap som jag läst.
Serien i sin helhet lär mig mycket om den politiska realiteten av Italien under senare delen av 1900-talet, fattigdomen, våldet etc.
Men främst visar den hur komplex en väninnerelation kan vara, och att den kan vara den viktigaste relationen i de båda kvinnornas liv, trots barn, makar och älskare.
Fantastisk serie - läs den!