Att föda ett barn av Kristina Sandberg Att föda ett barn av Kristina Sandberg
Första delen i Kristina Sandbergs trilogi om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik under 1900-talet gör mig inte besviken trots att jag hört otaliga författarintervjuer, analyser och recensioner av böckerna.
Maj är inte särskilt lätt att tycka om. Hon har sina irriterande egenheter. Men de är så skickligt och snyggt kopplade till klassamhällets och kvinnorollens kvävande begränsningar som rådde då i 1930-talet Sverige, att jag överväldigas av empati och ursinne.
Maj är den släkting vi alla har. Som gör allt för att kompensera sin maktlöshet med att göra sig oumbärlig.
När hon blir med barn med en man som hon annars inte skulle träffat igen, löser hon son vanmakt med att ta kontroll över hemmet. Ingen ska kunna hitta den minsta lilla smutsfläck i hennes lägenhet. Ingen ska kunna klaga på antalet kakor på fikabordet.
Hon följer noggrant dåtidens råd om att inte skämma bort bebisarna med ömhet eller bröstet när de skriker. Allt på en schematiskt exakt intervall.
Hon struntar i sin magkänsla gång på gång.
Äktenskapet blir en chimär och hennes drömmande man, stilig men ack så känslig och svag för rusdrycker, blir allt mer fjärran och svår att leva ihop med.
Boken är skriven i noggrann detaljrikhet, som visar hur de små tingen skapar kontroll i ett liv som skenar ifrån en.
Läs den!