Brobyggarna av Jan Guillou
En fantastisk inledning på Guillous romansvit om 1900-talet. Handlar tre norska bröder vars far dör på havet i slutet av 1800-talet. Deras öde tar en oväntad och lycklig vändning när de erbjuds bli repslagarlärlingar inne i stan (Bergen). Deras ovanliga båtbyggartalang upptäcks och de sänds till Tyskland för att få utbildning till ingenjörer vid världens främsta lärosäte. När de är färdigutbildade ska de, för att betala av sin skuld, återvända till Norge och färdihmgställa järnvägen genom de otillgängligaste områdena i fjällen. Saker och ting sker dock som gör att brodern Oskar istället hamnar i Afrika och Sverre i England. Lauritz blir ensam vid den norska järnvägen. Denna bok skildrar Oskars och Lauritz umbäranden. Den beskriver kolonialväldet i Afrika, och den nya ingenjörskonstens mirakel. Grymhet och hopp om vart annat. Och kärlek. Guillou har, som vanligt, ett tydligt mål med boken; att beskriva 1900-talet som det verkligen var. Han lyckas skapa en riktigt bra roman och det är med förtjusning jag kastar mig över nästa del i sviten: