Bränn alla mina brev av Alex Schulman
Alex Schulman har en fantastisk förmåga att skriva ärligt och naket om sin fascinerande familj.
Den här dokumentärromanen handlar om den olyckliga kärlekshistorien mellan hans mormor den behåvade översättaren Karin Stolpe och författaren Olof Lagercrantz under sommaren 1932.
Men ännu mer, handlar den om den terror som Karin Stolpes man, och Alex Schulmans morfar; Sven Stolpe, utsatte sin hustru för och förgiftade sin omgivning med hela sitt liv. De spår denna tyrann satte i generationer av sin familj.
Det är en mycket välskriven roman, som börjar i att Alex tvingas inse att all ilska han bär på, hotar hans eget äktenskap och sätter spår i hans barn. Han är modig som går till botren med ilskan, och finner djupt nere i brunnens botten, sin morfar. Därefter inleder han en mycket noggrann research som på ett oåterkalleligt sätt blottlägger decennier av psykisk tortyr och faktiska mordförsök som hans mormor genomled.
Sällan har jag sett en så tydlig bild av svenskt hedersvåld. Det gör mig så sorgsen att Sven Stolpe fick leva ut sitt liv utan att ta ansvar för sina handlingar och att Karin krympte i hela sitt väsen.
Boken är en upprättelse, och känns väldigt viktig. I en tid där vi gärna vill dela upp världen i gott och ont och se patriarkalt hedersvåld som något utanför vår egen kultur, vänder den här boken blicken inåt, mot något som finns i alla kulturer.
Och framförallt är den väldigt välskriven prosa.