joyofreading

Karin Smirnoffs debut "Jag for ner till bror" blev en rättmätigt hyllad och Augustnominerad debut. 
Här är den, den svåra tvåan, fortsättningen. 

Vi får fortsäta följa Jana och Bror när de åker norrut till modrens hemby för att begrava henne. Familjehemligheter som uppdagas, nya relationer som skapas och som Jana gör sitt bästa för att förstöra. Destruktiv och bångstyrig, vägrar hon infinna sig i den Gemenskap som finns i byn. Jana ser kvinnoförtrycket och de maktfullkomliga religiösa mansgrisarna för vad de är, och för deta blir hon hotad och straffad. Bror hittar hem i gemenskapen. Tror han. Blir bortlovad till en ung oskuldsfull kvinna och upptagen i församlingen. 

Jana värjer sig från Diana hennes återfunna dotter som nu är vuxen, och gör stt bästa för att förstöra relationen med Jussijesus som räddar henne gång på gång men till slut tröttnar. 

 

Smirnoffs prosa kompromissar inte. Hon har kommit för att stanna. 

 

Ibland måste jag lägga bort boken, den är deprimerande, men jag läser den ändå på tre dagar, omöjlig att inte ta upp igen. Kanske har jag läst för många böcker om pedofili, incest och alkoholism i Norrlands inland, denna sommar. Som annat inte fanns här. Jag är redo för något nytt från landets norra delar. 
men det ska denna bok inte lastas för. Den är en fortsättning på Jag for ner till bror. Jag undrar om det blir en del tre eller om slutet är oåterkalleligt?